Om ABC-staden version 2.0

12 december 2017

Från Activity Based Working till ett annat begrepp - Acitivity Based City. under efterkrigstiden myntades begreppet abc-staden, i dag har flertalet aktörer tagit initiativet till ABC-staden 2.0. De menar att vi bör bygga framtidens stadsdelar med utgångspunkt från människans behov. Fredrik Bergström på WSP tar hjälp av fyra principer för att förklara vad ABC-staden 2.0 bör förhålla sig till.

Vision över Masthuggskajen i Göteborg. Bild: Kanozi

Efter år av för lite byggande finns det ett uppdämt behov av nya bostäder (enligt Boverket behöver det byggas 700 000 bostäder de kommande 15 åren). Detta gäller i synnerhet i de växande större städerna och i storstadsregionerna. Vi har även nått en punkt där många mindre ”in-fill”-projekt inte kommer att kunna lösa bostadsbristen. Det krävs större och genomtänkta grepp. Går det att hämta inspiration från stadsbyggande i tidigare skeden av snabb befolkningsökning i våra storstäder? Under efterkrigstiden var trycket på storstäderna stort och under denna tid myntades begreppet ABC-stad. I Generalplanen för Stockholm 1952 togs ett program fram. Planen syftade till att skapa nya tillgängliga stadsdelar där man skapade förutsättningar för boende, arbete, centrumfunktioner, skolor, kollektivtrafik och annan infrastruktur. ABC-staden fick kanske sina tydligaste uttryck i t ex Vällingby och Farsta.

Kritik mot ABC-staden

Är då ABC-staden, så som den planerades, något som stadsutvecklare kan hämta inspiration ifrån? Svaret är både ja och nej. Nej därför att verkligheten inte riktigt blev som visionen. En kritik mot ABC-staden är att det inte blev idylliska mikrosamhällen. Lokalisering av t ex arbetsplatser följer en annan logik än den som eftersträvades och tenderar att istället klustra i mer centrala delar av staden. Denna utveckling har förstärkts av kunskapssamhällets framväxt där det har blivit viktigare för företag att vara lokaliserade centralt och nära andra liknade företag för att på så sätt kunna dra nytta av dynamiken som uppstår genom den här närheten till andra företag. Det ligger också ett värde i att vara centralt lokaliserade för att arbetskraft från hela staden tidseffektivt ska kunna ta sig till jobbet. En annan kritik är att närheten till naturen inte riktigt blev som man hade tänkt sig. Naturen som skulle finnas i anslutning till ABC-staden hamnade mer i periferin och blev inte så lättillgänglig. Parker inne i kvartersstaden lyfts idag istället fram som mer lättillgänglig och använd natur. En annan kritik är gestaltningen och bristen på täthet/närhet. Höga hus med relativt långa avstånd från varandra bidrog inte till urbana kvaliteter utan snarare stora öppna ytor som ofta bidrar till en känsla av otrygghet. Slutligen kan man också konstatera att en hel del stadsdelscentrum (inte bara i ABC-staden) inte har förvaltats på det sätt som vore önskvärt. Eftersatt underhåll har bidragit till att göra konceptet mindre attraktivt.

Rätt grundtanke

Innebär ovan att ABC-tanken är fel? Nej. Den grundläggande tanken att försöka skapa attraktiva stadsdelar där man bygger in viktiga samhällsfunktioner är rätt. Dock finns det anledning att dra lärdom av kritiken och göra det bättre. Ett initiativ i denna anda är ABC-staden 2.0, ett samarbete som WSP, Skanska, Scania och MTR initierat. Syftet med ABC-staden 2.0, eller AcitivityBasedCity 2.0, är att bygga framtidens stadsdelar med utgångspunkt från människans behov. Av vikt är också att skapa förutsättningar för fossilfria transporter och ta höjd för hur en av vår tids starkaste trender - digitaliseringen - kommer att forma hur vi lever, transporterar oss, arbetar och bor. Utan att i detalj bestämma hur framtidens stadsdelar ska se ut finns det ett antal principer som ABC-staden 2.0 bör förhålla sig till.

Efterfrågestyrda stadsdelar

En första princip är att nya stadsdelar måste ta utgångspunkt i människans behov, det vill säga de måste vara ”efterfrågestyrda”. Detta innebär att de behov vi har i vårt dagliga liv måste mötas. Det ska vara lätt att ta sig till jobbet, det vill säga det måste finnas modern och tidseffektiv kollektivtrafik. Här är tunnelbanan en självklarhet, men väl så viktigt är också att öppna upp för t ex framtidens bussar som kommer att vara eldrivna, självkörande och ha en hög komfort. Dessa busslösningar kommer också att kunna underlätta tvärförbindelser, vilket ofta är en svaghet i de större städernas kollektivtrafiksystem. Möjligheten att leva fossilfritt ska också underlättas på andra sätt. Framtidens lokala kollektivtrafik kan t ex vara självkörande poddar och möjligheten att cykla och gå inom stadsdelen ska kännas som en självklarhet. Det måste också vara lätt att utföra vardagens alla ärenden. Framtidens stadsdel måste innehålla offentlig service, kommersiell service, skolor, vårdcentraler, idrottsplatser, möteslokaler m m. Det måste också finnas olika former av boende. Hyresrätter, bostadsrätter, små och stora lägenheter och även möjligheten att flytta till t ex radhus eller fristående hus i närområdet. Utöver varierad bebyggelse är en hög grad av täthet av vikt. Det bidrar till stadslivskvaliteter, men också en ökad känsla av trygghet. Mindre parker som är tillgängliga är en annan kvalitet som är viktig. Vid dessa parker är det också naturligt att lokalisera dagis och skolor.

Lönsamma investeringar

En andra princip är att utvecklingen av nya stadsdelar bör ske i samverkan med marknadskrafterna, d v s de projekt som planeras måste bygga på att de är lönsamma investeringar. Att människans behov står i fokus är en förutsättning för att det ska gå att sälja bostäder och få kommersiella aktiviteter att lokalisera sig i dessa stadsdelar. Ett exempel på det senare är t ex att en bra dagligvarubutik kräver ett tillräckligt stort marknadsunderlag (vilket en hög täthet i stadsdelen bidrar till). Det kommersiella utbudet behöver också lokaliseras på ett sådant sätt att det är enkelt för boende/besökare att utföra sina ärenden. Detta är i de flesta fall i stadsdelarnas centrala delar, i anslutning till kollektivtrafiken och ofta i närheten till annat utbud såsom offentlig service, restauranger och dylikt. Att kraftsamla utbudet av privat och offentlig service till någon/några platser är i grunden samma tanke som det klassiska torget bygger på.

Effektivitet och innovation

En tredje princip är att bejaka effektivitet och innovation. Genom att satsa på att bygga relativt stora stadsdelar kan man få till en storskalighet som bland annat kan underlätta såväl detaljplanearbetet och byggandet. Genom att utveckla de nya stadsdelarna i anslutning till ny och existerande kollektivtrafik (t ex tunnelbanestationer) maximeras nyttan av dyra infrastrukturinvesteringar. När nya stadsdelar byggs handlar det om mångmiljardinvesteringar. Att bygga t ex 700 000 bostäder kommer att kräva investeringar på över 2 000 miljarder kronor. Om samhället ska göra denna typ av investeringar finns det all anledning att också passa på att få till ”tekniksprång”. I denna typ av projekt måste man öppna upp för t ex framtidens boende, framtidens arbetsplatser och framtidens resande. Att bara göra som ”vanligt” innebär att samhället tackar nej till en fantastisk möjlighet att investera i framtidens lösningar.

Overlapping spaces

En fjärde princip är att ABC-staden 2.0 i praktiken ofta kommer att byggas i eller i anslutning till äldre stadsdelar. Viktigt blir att få till ”overlapping spaces”, d v s hur kan det nya och det gamla mötas på bästa sätt. Det handlar inte bara om gestaltning utan kanske än viktigare är att få till en positiv integration mellan de nyinflyttade och de som har bott länge i området. Av central betydelse är att det gemensamma offentliga rummet, t ex stadsdelstorget, blir en inkluderande och attraktiv plats. På politikernas agenda står 700 000 bostäder och fossilfria transporter inom 15 år. ABC-staden 2.0 är ett konkret exempel på hur detta kan uppnås.

Läs mer om ABC-staden 2.0 här: www.activitybasedcity.se

Artikelämnen:

Välj de ämnen som du är intresserad av så kommer vi att meddela dig när vi publicerar någonting nytt.