Är vi förälskade i känslan av nytt?
Publicerad: 23 juli 2026
Jonas Åström, vd på Rekomo, skriver i sin krönika om vår fascination för det nya och varför vi behöver börja värdera kvalitet, livslängd och resurshushållning högre än känslan av att vara först.
När vi nyligen lät svenskar ta ställning till hur bekväm man känner sig inför olika typer av begagnade produkter såg vi ett mönster som fick mig att fundera. Många uppfattar det som lyx och premium att sova i hotellsängar som använts av tusentals främmande människor – och känner sig bekväma med att välja en begagnad bil. Men när samma resonemang flyttas till arbetsplatsen händer något.
Plötsligt kan en begagnad kontorsstol kännas som ett sämre alternativ än en ny – trots att den kanske håller högre kvalitet, erbjuder bättre ergonomi och är byggd för att hålla betydligt längre.
Det säger något intressant om hur vi människor värderar saker. Eller kanske snarare om hur stark vår relation till ordet ny fortfarande är. Jag hör det oftare än man kanske kan tro.
"För samma pengar kan vi ju köpa nytt."
Det sägs sällan som en invändning. Snarare som något självklart. Och jag förstår det. Nytt känns tryggt. Ingen annan har suttit där före dig.
Men ju längre jag arbetar med återbruk och cirkulära arbetsplatser, desto mer funderar jag på varför just "nytt" har fått en så stark ställning i våra huvuden. För när man tittar närmare på resonemanget börjar det skava lite. Ta bilar som exempel.
Om någon erbjuder dig valet mellan en helt ny bil i budgetsegmentet eller en välbyggd premiumbil med några år på nacken, är valet inte självklart. De flesta börjar väga in kvalitet, komfort, körupplevelse och livslängd. Att den ena är ny blir bara en av flera faktorer.
Samma sak gäller bostäder. Många drömmer om sekelskifteslägenheter med högt i tak, gedigna material och detaljer som har överlevt generationer. Få avfärdar dem bara för att någon annan bott där före.
Det här handlar förstås om mer än möbler. Det handlar om hur vi ser på resurser. Hur vi definierar kvalitet.
Men när det kommer till möbler till kontoret händer något. Då reduceras ofta hela diskussionen till en enda fråga:
”Är den ny?”
Det fascinerar mig. För en stor del av det vi omger oss med på arbetsplatsen används inte i några månader. Det används i åratal. Dag efter dag. Timme efter timme. Ändå låter vi ibland känslan av att vara den första användaren väga tyngre än frågor om kvalitet, ergonomi och livslängd.
Kanske beror det på att vi under lång tid vant oss vid att nytt och bättre är samma sak. Men de är inte alltid synonymer. En ny produkt kan vara fantastisk. Den kan också vara enklare konstruerad, ha kortare livslängd och lägre kvalitet än ett alternativ som redan har använts. På samma sätt kan en begagnad produkt vara utsliten och fel val. Men den kan också vara byggd för att hålla i decennier.
Problemet uppstår när vi slutar jämföra kvalitet och börjar jämföra födelsedatum. För då riskerar vi att fatta beslut utifrån känsla snarare än värde.
Det här handlar förstås om mer än möbler. Det handlar om hur vi ser på resurser. Hur vi definierar kvalitet. Och kanske också om hur svårt det är att lämna ett konsumtionsmönster som under decennier lärt oss att det bästa alltid är det som precis har lämnat fabriken.
Samtidigt talar allt fler företag om hållbarhet, resurseffektivitet och cirkulära affärsmodeller. Ambitionerna är höga, vilket är positivt. Men ibland känns det som att våra invanda föreställningar inte riktigt har hunnit ikapp våra mål.
För om vi på allvar vill använda jordens resurser smartare behöver vi kanske börja ställa en annan fråga.
Inte: "Är den ny?"
Utan: "Är den bra?"
Kanske är det först när vi gör den förflyttningen som vi verkligen börjar förstå värdet av det vi redan har. Och kanske är det då som känslan av nytt förlorar lite av sin magi – till förmån för något som faktiskt håller längre.
